Nytt jobb

november 13th, 2009 2 kommentarer

Jag har fått ett nytt jobb! Ska bli redaktionschef på Barometern/OT i Kalmar. Börjar redan nästa vecka, som biträdande redaktionschef vid sidan av nuvarande redaktionschefen Sören Björklund, och kommer att jobba deltid fram till någon gång i vår då jag tar över uppgiften till 100 procent.

Ett fantastiskt kul jobb, och en bra tidning på många sätt. Eftersom jag konsultat åt tidningen under ett par år så vet jag ganska väl vad jag ger mig in på. En trevlig och ambitiös redaktion, en tidningsledning och ägare som manar till ständig utveckling, ett företag med stark position och bra utgångsläge i väldigt spännande tid. Vem kan tacka nej till nåt sånt?

Jag fortsätter med konsultandet och Ejdab på deltid under vinter och vår, men därefter blir det helsatsning på Barometern/Oskarshamnstidningen. Kommer dock troligen att fortsätta med viss föreläsningsverksamhet.

Categories: Okategoriserade Taggar:

Så här kan det också se ut på en tidning

oktober 15th, 2009 Inga kommentarer

Har varit i Norge och haft utbildning med redaktionen på Stavanger Aftenblad. Trevliga och pigga människor – men vem skulle inte vara det i den här arbetsmiljön? Där ser man vad oljepengar och god smak kan åstadkomma. Men man får se upp så man inte trampar i vattnet!

Vad vi pratade om, jag och Jacob Nordström från Nordström & Frank? Jo, om hur man kan utveckla papperstidningen. Vi visade hur man genom att utnyttja papprets fördelar kan få läsarna att hinna med mer och begripa mer av innehållet. Hur man kan öka variationen och kreativiteten på sidorna utan att det tar för mycket tid och resurser. Och hur man pratar och skissar i det vardagliga arbetet för att det verkligen ska hända grejer på sidorna. Ungefär så.

Och i pauserna drack vi massor av dubbla espressos från deras blänkande kaffemaskiner. Bättre kan man inte ha det!

SA_3

SA_2

SA_4

SA_1

Categories: Okategoriserade Taggar:

Utan papper blir Medievärlden fattigare

oktober 6th, 2009 1 kommentar

Tidningsutgivarna har beslutat att lägga ner Medievärldens papperstidning. Skälet är förstås pengar, TU måste spara åtta miljoner till nästa år. Medievärlden ska fortsätta att komma ut, men bara på nätet.

Tråkigt, tycker jag. Medievärlden, med chefredaktören Anders Ahlberg i spetsen, har varit ett föredöme när det gäller att jobba i olika kanaler. Sajten har varit snabb och pigg, med senaste branschnyheterna och koll på de mest intressanta debatterna. Papperstidningen har kommit med något annat, mer komplexa kartläggningar och inspirerande möten med människor – presenterat i en lekfull och visuell form.

Beskedet landar mitt i den intensiva debatten om hur tidningshusen ska finansiera journalistiken i framtiden. Det är visserligen skillnad på medlemstidning och prenumererad dagstidning, men något blir konstigt när Tidningsutgivarna själva överger den kanal som branschen bygger på.

Men framför allt kommer Medievärlden att förlora en dimension, den som alla tidningar riskerar att förlora om man överger pappret. Dimensionen handlar om papperstidningens unika möjligheter och fördelar, något som tyvärr ofta glöms bort i debatten. Mer om detta längre ner.

Så här kan det låta, som när Sofia Mirjamsdotter, Mymlan, skriver om Medievärlden på Same Same But Different:

”Jag hör inte till papperskramarna. Jag tror att internet är en minst lika bra om inte bättre kanal för nyhetsförmedling in i framtiden. Men jag undrar ändå hur TU tänker här. Den stora målgruppen är (som Helena Giertta också påpekar) inte direkt internetgenerationen. De är män i övre medelåldern som helst läser sin tidning på papper, och flera av dem har säkert aldrig ens varit inne på Medievärldens sajt. Det märks inte minst på den relativt låga trafiken och den nästan obefintliga debatten i anslutning till artiklarna. Medievärlden har gjort ett hästjobb hittills, för att ändå informera och uppdatera dessa grånade herrar om vad som händer i omvärlden, och vad som händer på nätet. Genom den utmärkta papperstidningen.”

I Mymlans värld är papperstidningen bara en fråga om målgrupp, om graden av grånad. Det är sant att papperstidningsläsandet minskar för varje ny generation läsare, men det innebär inte att de unga överger pappret helt. År 2008 läste 37 procent av 15-29 åringarna i Sverige en dagstidning på papper regelbundet. Visserligen en dalande siffra, men det är inte osannolikt att den hänger samman med dagstidningarnas rådande strategi, att lägga ut stora delar av tidningarna gratis på nätet. Den kanske också hänger samman med att tidningarna låtit bli att utveckla pappersversioner i tillräckligt hög grad för att attrahera nya läsare? Med tanke på detta är 37 procent ingen usel siffra, och långt ifrån noll.

Jag tror inte att jag är så ovanlig när jag beskriver mig själv som både papperskramare och omfamnare av nätet. Jag följer twitterströmmarna, finns med på Facebook, skuggar svenska (SSBD och Mindpark tex) och utländska bloggportaler. Jag läser gärna Aftonbladet och DN på nätet och tillbringar större delen av min arbetsdag framför datorn. Jag är ingen Jardenberg, men jag gillar nätet.

Men det hindrar mig inte från att läsa Dagens Nyheter och Nya Wermlands-Tidningen (bor i Karlstad) på papper, liksom ett stort antal magasin.

Så nu tänkte jag krama papper. Inte för att värna om affärsmodellen, även om det är ett ganska avgörande argument, utan framför allt för att en medievärld utan papperstidningar blir en tråkigare medievärld.

Papperstidningar är något annat än nättidningar. Papperstidningen läser man i högre utsträckning av lust. Den är lättare att ta till sig, sorteringen är tydligare, presentationen effektivare. På kortare tid får man en bättre överblick över vad som hänt och hur saker hänger ihop. Och om tidningen använder sina möjligheter fullt ut; grafik, alternativa textformer, dynamisk bildjournalistik – ja, då begriper vi mer och kommer ihåg mer än om vi läser samma sak på nätet. Konstaterat i världens största ögonrörelsestudie, gjord av Poynter Institut.

Papperstidningen är off-line. Det är bara du och tidningen, vid frukostbordet, i sängen eller i favoritfåtöljen. Du behöver inte söka, klicka dig fram, du bara bläddrar och serveras saker du inte räknat med att få. På dina egna villkor. Lusten och den mer avslappnade lässituationen är sannolikt anledningen till att 52 procent av läsarna är positiva till annonser i papperstidningen, bara nio procent är negativa. På nätet ogillas annonserna av 40 procent, bara 14 procent av läsarna är positiva. För varje ny ögonrörelsestudie som presenteras visar det sig att läsarna blir bättre och bättre på att undvika annonsbudskap på nätet. Ingen bra grund för affärer…

Papperstidningen är en sammanfattning av ett tidsintervall. Därmed ger den mig ett perspektiv över det som hänt, en värdering av flödet. Till skillnad mot nättidningarna, som i huvudsak värderar i realtid.

TA-betaPapperstidningen har bättre förutsättningar att överraska läsaren, den är enklare att variera. Frilägg en sockerbeta över hela ettan (se Trelleborgs Allehanda från förra veckan här intill), dra en bild över ett uppslag, förvandla ettan till en löpsedel, gör en enkät genom hela tidningen etc. Några få personer kan med enkel teknik skapa kreativa och oväntade lösningar. Sajten är svårare att variera, mer bunden i sina mallar. På SND:s årliga seminarium i Pamplona i våras visade New York Times underbar interaktiv grafik som visade hur man kan utnyttja mediet på ett fantastiskt sätt. Om man har 25 högkompetenta programmerare, informationsarkitekter och statistiker anställda på sin avdelning…

Papperstidningen har högre precisionen i designen. Kontrollen över typografi, form, struktur, bildstorlekar gör hela läsupplevelsen starkare. Designen, formen, är en del av kontexten, precis som dukning och uppläggning är en del av matupplevelsen. Att konsumera journalistik på nätet är fortfarande som att äta mat ur plåtlådor.

Känslan. Prasslet. Personligheten. X-faktorn.

Slutkramat.

Jag hade gärna sett fler skriva om papperstidningens fördelar och utvecklingsmöjligheter. Branschen har aldrig varit i större behov av idéutbyte. Frågan är vilken roll TU och Medievärlden kommer att ha i den diskussionen. Någon alls?

Categories: Okategoriserade Taggar:

Därför är Sydsvenskan, Barometern och TTELA nominerade till Svenska Designpriset

september 14th, 2009 2 kommentarer

Sydsvenskan, Barometern och TTELA är nominerade till Svenska Designpriset. Tre tidningar som jag haft förmånen att arbeta med under det senaste året. Otroligt kul!

syd_budgetSydsvenskan lanserade sin nya design i mars. En ganska stor förändring, som fick oförtjänt lite uppmärksamhet i branschpress (Jämför gärna bevakningen av Svenska Dagbladets nya form, som egentligen inte var lika omfattande). Sydsvenskan gjorde en trippel-redesign, vilket måste vara extremt sällsynt: papperstidning, nät och mobilsajt på samma gång! Papperstidningens design var resultatet av ett samarbete mellan Nordström & Frank och Enström Journalistisk Design. Sydsvenskans superkompetenta duo, formchefen Benjamin Peetre och utvecklingsredigeraren Petra Villani, drog det tunga interna lasset.

Det finns tre saker i Sydsvenskans arbete som jag anser är värda en extra betoning:

1) Typografi och färgpalett är ny från grunden, men knyter an till tidningens historia och tradition på ett genomtänkt sätt. Guardian och Moderno tar på ett självklart sätt vid efter Benton, Aachen och Centennial. Det eleganta och smarta ligger sida vid sida med det raka och jordnära. Det är Malmö, Lund, Skåne och världen – år 2009.

2) Tidningen är extremt välstrukturerad på sidorna. Varje del i tidningen har sitt eget system av flexibla sidstommar som tidningens sidplanerare utgår ifrån. Sidstommarna utgår från varje avdelnings journalistiska behov, men hänger ändå ihop med helheten. Titta noga så ser ni vad jag menar!

3) Den stora paletten av alternativa textformer (ATF).  Sydsvenskan är extremt duktiga på att variera sitt sätt att berätta.  Medvetenheten om poängerna med att använda grafik och ATF är stor, vilket inte bara göra tidningen mer levande och spännande, utan också effektivare och begripligare.

Barometern_taktikBarometern/Oskarshamns-Tidningen har arbetet medvetet med sin utveckling under flera år. Och kanske är det just utvecklingsstrategin som är det mest unika med tidningen. Mottot är ständig utveckling i små steg, och där läsaren hela tiden görs medveten om hur och varför tidningen är i rörelse. Följden blir en tidning som känns levande, pigg, framåt och lyhörd. Strategin har också betalat sig i upplageutvecklingen. Om man väljer att titta isolerat på formen har den gått från att vara ganska ostrukturerad och återhållsam, till att vara fantastiskt levande – och samtidigt strukturerad. Typografiskt har förändringarna varit små, rubriker görs fortfarande i Utopia och Poynter, men i andra, mer ändamålsenliga,  varianter. Införandet av som navigationstypsnittet Stag har gett tidningen en modernare och mer personlig touch. På Barometern har jag jobbat framför allt med tidningens duktige formansvarige, Markus Pedersen.

Kolla särskilt på Barometerns varma helgbilagor och den fantastiska bevakningen av Kalmar FF! Sportredaktionen är utan tvekan svenska mästare i fotbolls-presentation! Användningen av Indesign-grafik (byggd på Nordström&Franks Editorial ToolBox) inför och efter matcherna är mästerlig, särskilt om man betänker Barometerns storlek. Något för alla lokala och regionala tidningar att snegla på! (Kontakta Lasse Hansson, sportchef).

Även Barometern har jobbat metodiskt med införandet av alternativa textformer (ATF), vilket gör att många tunga och svårtillgängliga ämnen plötsligt blivit både spännande och begripliga! Barometern har också lyckats sprida medvetenheten om ATF-paletten på ett föredömligt sätt. Även där finns knep att hämta!

ttelanyheter1Tidningen TTELA skapades så sent som 2004 efter en sammanslagning av Trollhättans Tidning (TT) och Elfsborgs Läns Allehanda (ELA). Målsättningen med den nya formen, som sjösattes i juni, var framför allt att skapa en tydligare och mer läsvänlig tidning. Tidningshuvud, nyckelfärg (röd) och rubriktypsnitt (eget typsnitt, skapat av Ludvig Grandin) fick vara kvar som en garant för bibehållen identitet. Övrig typografi byttes ut. Chronicle används i brödtext och kompletterande rubriker, Stag i vinjetter och navigation. Men den stora förändringen blev att tidningen började jobba med sidstommar, vilket har förbättrat hierarki och ordning på sidorna, till gagn för läsarna. Samtidigt som formen har blivit mer strukturerad har den också blivit mer varierad. Dels genom större skillnader i anslag mellan tidningens olika avdelningar, men också genom den uppbyggda ATF-paletten (nu kan ni det ordet!). På TTELA jobbade jag framför allt med formklippan Andreas Borg, men en layoutgrupp fanns med under hela resan för avstämningar och synpunkter.

Kontakta mig gärna om ni vill veta mer om arbetet med de tre tidningarna, eller om du vill ha idéer om hur man kan utveckla presentationen på just din tidning!

Totalt är fem tidningar nominerade i klassen Redaktionell Print Dagstidning, förutom de nämnda tre också Bohusläningen och VLT.

Prisutdelning äger rum den 8 oktober på Moderna museet.

Så lite hinner läsaren med

september 9th, 2009 Inga kommentarer

All journalistik som inte presenteras på ett bra sätt är bortkastad. Det gäller oavsett kanal, men i detta inlägg tänkte jag koncentrera mig på journalistiken i papperstidningen. Hur mycket blir egentligen läst i en vanlig tidning, en vanlig dag? Hur mycket hinner en normal läsare med?

Frågorna kräver lite sifferexercis.

Den genomsnittlige prenumeranten ägnar cirka 30 minuter åt sin morgontidning. Lästiden har mätts under många år och ligger tämligen stabilt. Snittet dras upp av pensionärerna som i genomsitt lägger ca 45 minuter på tidningen, att jämföras med åldergruppen 25–44 år där snittet ligger på 22 minuter. Siffrorna gäller i stort sett oavsett vilken prenumererad morgontidning man tittar på. Dagens Nyheters läsare lägger till exempel lika mycket tid på sin tidning som Nya Wermlands-Tidningens läsare gör. Detta trots att DN många dagar är mer än dubbelt så tjock.

Den huvudsakliga läsningen sker före klockan åtta på morgonen. Det är morgonrutinerna som avgör hur mycket tid som finns till förfogande innan man ska köra ungarna till dagis eller stressa i väg till jobbet. Det är därför nästan meninglöst att sträva efter att läsarna ska ägna mer tid åt tidningen.

Hur mycket hinner då en läsare, rent teoretiskt, läsa under dessa 30 minuter?

Från eyetracundersökningar  vet vi att nästan halva läsarens tid, cirka 45 procent, går åt till så kallad scanning. Ögat hoppar fram över sidorna, ögnar rubriker, bilder, bildtexter, ingresser – letar efter intressanta ingångar. Om ingången är tillräckligt intressant uppstår en läsprocess. Till denna process återstår alltså drygt 15 minuter.

En normalt begåvad läsare som ostörd läser en text som han eller hon begriper (inte helt vanligt) läser med en genomsnittlig hastighet av 180 ord per minut. På 15 minuter hinner man då med 2700 ord, vilket motsvarar drygt 14 500 tecken text. Vilket i sin tur motsvarar ungefär sex normallånga nyhetsartiklar á 2500 tecken. Detta är förmodligen högt räknat eftersom få av oss sitter ostörda vid frukostbordet.

Men oavsett det, hur stor andel av tidningen har då en teoretisk chans att bli läst?

Det beror förstås på vilken tidning man utgår från, och vilken veckodag. I en normaltjock lokaltidning på en vardag handlar det förmodligen om cirka 10 procent av textmassan. Tittar man på Dagens Nyheter en söndag handlar det förmodligen om 3–4 procent. Vänder man på det kan man säga att mellan 90–97 procent av tidningen blir aldrig läst av den genomsnittlige läsaren. Vad ska man dra för slutsatser av det? Att man inte ska bli reporter på en dagstidning? Nja. Just din text kan ju vara det som gör dagens tidning värdefull för en viss läsare. Att det är dumt att göra tjocka tidningar? Inte nödvändigtvis. Om tidningen innehåller många texter ökar chansen att läsaren hittar en text som är relevant för just honom eller henne.

Mer då?

Man kan definitivt dra slutsatsen att det är viktigt för tidningen att optimera läsarens tid med tidningen. Att underlätta för varje läsare att hitta just sin favoritinformation. Att ge maximal valuta för investerad tid. Hur gör man det? Genom en tydlig presentation där man hjälper läsarna att navigera i tidningen, där man skyltar upp texternas innehåll. På så sätt kan läsaren hitta sin egen väg genom materialet, och kan snabbare välja – eller välja bort. Och hur skyltar man upp ett innehåll? Jo, med rubriker, bilder, tydliga vinjetter etc, men också med alternativa textformer. Mer om detta i kommande inlägg.

Categories: Okategoriserade Taggar: